Här är Lovis knappt två månader. Det är hennes välsignelsesöndag. Med mörkt hår och klarblå ögon känner man knappt igen henne, men nog minns jag tydligt den här ungen och hur hårt hon redan då höll mitt hjärta, liksom höll mig vaken dygnet runt.
Igår fyllde hon 6 år. Vi har sett henne lära sig äta mat, krypa, gå och allt det där som hör till. Nu börjar hon bli stor. Hon kan läsa själv, räkna ut smarta lösningar och hon har inget kvar av den där småbarnskroppen som hennes bror fortfarande har. Hon kommer snart tappa sin första tand, snart kunna läsa texten på engelsk film på teve och i höst börjar hon skolan! Hon är en vetgirig flicka som ställer frågor om precis allting - om hur kroppen fungerar, hur vädret fungerar, hur teknik och teknologi fungerar. Hon vill lära sig andra språk och nöjer sig aldrig med att jag erbjuder mig att göra något svårt åt henne - nej, hon vill att jag visar henne hur man gör så att hon kan göra det själv. Hon är så märkligt självständig samtidigt som hon älskar att kramas, mysa och prata länge länge med mamma och pappa. Hon vet så väl vad som är rätt och fel och nekar sällan när vi ber henne om hjälp. Hon är helt klart det bästa som hänt mig, tillsammans med sin pappa och sin bror.
Jag älskar dig, min prinsessa och trollunge, min stora, duktiga Lovis!!
Stor kram, från mamma.
2 kommentarer:
*liten tår i ögat* Vad fint du skriver!!
Skicka en kommentar