Hemligt uppdrag idag!

Idag var vi på hemligt uppdrag! Vi ville överraska pappa med något som han skulle bli glad för, så vi åkte hem till morfar (som bor ensam när mamma är i Usa) och TVÄTTADE BILEN!

Oj, vad pappa blev glad när vi visade upp bilen när han kom hem från jobbet.

Dagen hos morfar var skön. Det var 23 grader på altanen och barnen plaskade med vatten, målade staket, vattnade mormors blommor. Och så hjälpte de såklart till att tvätta bilen, både vår och morfars. Och morfar var busig och sprutade med slangen på barnen och vi såg regnbågen i vattnet.

Tack morfar för idag!

Dansa med farfar

Farmor, farfar och Marika gjorde ett spontanbesök i vår församling i söndags och då passade vi på att bjuda hem dem och William. Vi åt god mat och efterrätt och kände oss alla så glada att de bor så nära nu så vi kan ses ofta. Vi beundrade Marikas tavlor på hennes hemsida.

Och farfar gick med på att vara Lovis prins när hon kände att hon behövde dansa lite!
























Sen fick han vara häst. =)

Chokladkaniner

Av farmor och farfar fick barnen stora chokladkaniner! MUMS!

Julius har fått en cykel!

I lördags för en vecka sen fick Julius äntligen sin första cykel! Som han längtat! Han var redo att ta vilken som helst i affären - en rosa eller en töntig med nallar om det skulle behövas - det viktiga var att han kunde cykla på den.

Lycklig som en prins.



















Pappa får hålla efter i nerförsbackarna.

Långfredag

Som traditionen bjuder var vi vid Äskhulstby på Långfredagen hela släkten på mammas sida. Det var en fantastisk dag med strålande sol och mycket lek. Papporna spelade fotbollsgolf och barnen letade godis mormor gömt. Vi avslutade med en salig promenad upp till byn och sprang runt bland påskliljorna.

Se bildspelet. =)



(För att se hela albumet i lugn o ro, kan man följa länken nedan.)

Långfredag 2009

Glad Påsk!

Glad Påsk på er allesammans! Imorse klockan sju började jag klä ut och sminka mina små godingar för idag fick man vara påskutklädd på dagis!

Så här söta är våra barn idag:























Som sagt, klockan är 7, halv 8...
























Med det mesta av sminket redan bortgnuggat står Julius och kikar på bolibompa innan det är daags att klä på skorna.

Nyhet

Kära läsare!

Nu utökas mitt bloggande till ytterligare en blogg! Bloggen ligger som granne till den här som är barnens, och är en annorlunda typ av blogg som går under temat "låt ditt ljus lysa för världen." Länge har jag klurat och funderat på denna blogg, länge har jag saknat att ha en där jag kan vara mig själv och uttrycka min tro och mina tankar kring det som är andligt.

Så ni som har lust, är välkomna att läsa den andra. För en period framåt kommer den vara öppen för alla, sedan kommer jag antagligen bara ha inbjudna läsare (och då kommer det att gå bra att skicka förfrågan om att bli inbjuden).

Ta er en titt!

Kojor, kojor

Det är kojor som gäller just nu. De är oerhört populära, vet inte om ni har märkt det, men hemma hos oss har det märkts! Helst ska man släpa fram ALLA köksstolar till den lilla passagen bredvid skänken och alla andra stolar och sen slänga på alla täcken, filtar, utklädningskjolar man kan hitta och därefter fylla kojan med alla upptänkliga kuddar, både i och runt om. Sen kan man stolt krypa in i sin koja.

Efter en stund slängs alla täcken och sackosäcker ner på golvet och nästa fas av leken börjar: man hoppas från stolarna ner på täckena! Detta gör man tills man blir så varm och svettig att alla kläder måste tas av utom kallingar och trosor. Oslagbart roligt!!

Här har jag lyckats (enda gången!) övertala barnen att inte bygga kojan i vardagsrummet utan i sitt eget lekrum. Visst är den snygg?


















Och så här glad är man när man kryper ut ur kojan!



















Kojeleken sker alltid på Julius initiativ och det är också därför som den avslutas på samma sätt: när kvällen kommer måste man säga hejdå och godnatt till kojan och städa undan den. Ibland sker detta ömma förväl smärtfritt, men oftast blir det hysteriska skrik och många tårar då den lille pojken måste skiljas från sin koja för att bli påtvingad pyjamas. Sova! Idiotiska påfund! Ha täcket i sängen - vansinne!!

Men när han halv åtta på morgonen ska gå till dagis, brukar avskedet från kojan (som han den tidiga timmen till trots redan hunnit bygga) vara riktigt rörande. Ungefär som Roy: hejdå kojan, vi ses när jag kommer hem igen!

Jag lovar, våra barn bråkar precis som alla andra...

... men de sätter sig ofta i knäet på varandra, kramas och lägger armen om och då bara måste jag ta kort! De är för rara (stundvis)!