Kojor, kojor

Det är kojor som gäller just nu. De är oerhört populära, vet inte om ni har märkt det, men hemma hos oss har det märkts! Helst ska man släpa fram ALLA köksstolar till den lilla passagen bredvid skänken och alla andra stolar och sen slänga på alla täcken, filtar, utklädningskjolar man kan hitta och därefter fylla kojan med alla upptänkliga kuddar, både i och runt om. Sen kan man stolt krypa in i sin koja.

Efter en stund slängs alla täcken och sackosäcker ner på golvet och nästa fas av leken börjar: man hoppas från stolarna ner på täckena! Detta gör man tills man blir så varm och svettig att alla kläder måste tas av utom kallingar och trosor. Oslagbart roligt!!

Här har jag lyckats (enda gången!) övertala barnen att inte bygga kojan i vardagsrummet utan i sitt eget lekrum. Visst är den snygg?


















Och så här glad är man när man kryper ut ur kojan!



















Kojeleken sker alltid på Julius initiativ och det är också därför som den avslutas på samma sätt: när kvällen kommer måste man säga hejdå och godnatt till kojan och städa undan den. Ibland sker detta ömma förväl smärtfritt, men oftast blir det hysteriska skrik och många tårar då den lille pojken måste skiljas från sin koja för att bli påtvingad pyjamas. Sova! Idiotiska påfund! Ha täcket i sängen - vansinne!!

Men när han halv åtta på morgonen ska gå till dagis, brukar avskedet från kojan (som han den tidiga timmen till trots redan hunnit bygga) vara riktigt rörande. Ungefär som Roy: hejdå kojan, vi ses när jag kommer hem igen!