Rasmus födelsedag (en månad senare...)

Så här ser en 32åring ut! Vi hade en härlig födelsedag tillsammans med vår pappa. Lovis hade pysslat en egen blombukett i glittrande papper och båda barnen lade ner mycket tankemöda och grejande på att slå in sina paket. Efter kyrkan (det var en söndag) åt vi god middag med Rasmus föräldrar och efterrätten - hallonparfait med chokladtryffelkaka - var himmelsk!

 
 
 

Liten lista

Jag är tacksam för (helt utan inbördes ordning):

- min tvättstuga. Trots att den inte är klar så har jag den och den fungerar. Jag kan tvätta två maskiner på samma dag, eller en varje dag, eller strunta i att tvätta under massa dagar, och ändå kunna få kläder när jag behöver för jag kan tvätta precis när jag vill.
- att barnen fått en riktig vinter. Trots svårigheterna med garaget på grund av idiotiska snövallar, har jag njutit massor av ljuset från snön och lekglädjen den för med sig.
- att jag kan sätta mig och spela på mitt piano efter frukosten varje dag eller medan jag väntar på att något ska koka upp eller fräsa klart på spisen.
- att barnen tycker om vår trädgård.
- att järninjektionerna hjälper. Idag hade hb gått upp till hela 92!
- att tiden trots allt går framåt och att jag och barnen klarar oss dag ut och dag in fast jag knappt begriper hur.
- att pappa passar barnen när jag ska till distriktssköterskan (2-3 ggr/vecka), varje gång och på eget initiativ. Barnen har fått en mycket närmare relation till morfar sen jag började med järnet.
- att barnen är så kreativa i sin lek och inte klagar det minsta på att leka hemma hela dagarna med bara varandra för att mamma inte orkar något annat. Att de trots bråk och krångel verkligen är de bästa vänner.
- att jag inte är sjukare än jag är eller mår sämre än jag gör.
- att vår familj ska bli komplett om några veckor.
- att Totte knör, tjorvar runt och sparkar varje dag så jag slipper bli orolig för honom/henne.

Men mest av allt...

- för att Rasmus är den bästa äkta man jag kan tänka mig och tar hand om mig, barnen och huset utan knorrande. Att han bryr sig utan att tröttna och gör det där lilla extra som gör min dag.

Tjejbio

Igår var vi på bio, Lovis och jag, mormor och kusinen M. Lovis har längtat efter att se Prinsessan och grodan sen i somras när vi upptäckte den nya, vackra prinsessan och hon blev inte besviken. Godis, bio och tjejer kan inte slå fel!

Lovis och mamma, äntligen på bio!
























Jag däremot, tyckte inte att det var den bästa film Disney stämplat som klassiker. Jag hade förväntat mig lite mer. Jag vill också varna för att den är lite läskig på sina ställen. Men Lovis har drömt om grodprinsen hela dagen och längtar tills den ska komma på dvd. =)

Kojor, kojor och kojor.

Julius ritar!

Här har han ritat en prickig mamma-hund och under den en bebis-bläckfisk. Han är så duktig!

Julklappar från morfar Kurt

Barnen fick varsin rejäl peng från sin morfar Kurt i julklapp. Jag tänkte här bara visa upp vad det blev för presenter av det hela.

Barnen har länge önskat sig egna, fina handdukar. Och se, vilka roliga handdukar vi hittade! Lovis är som en prinsessklänning och Julius som en riddardräkt! När de tar på dem på lördagmorgon efter duschen blir de varma med en gång eftersom handduken täcker hela kroppen, och dessutom tycker de båda att det är roligt att klä ut sig i handdukarna även när de inte har badat. För resten av pengarna köpte vi några böcker som barnen också längtat efter. Tack morfar Kurt!!

Lovis har tappat sin första tand!

Så till slut lossnade den! Lovis vickade loss den helt själv och ser på sig själv som en mycket modig flicka numera. Stora tjejen!!

Söndagsfina!

Skare-lek i trädgården

Nu har snölekarna övergått i lek med skaren. Med skaren kan man få loss stora, platta sjok med snö som man kan bygga hus med. Det finns ingen ände på kreativiteten och påhittigheten hemma hos oss!
























Början på ena husväggen. Fick inga kort när väggen växt lite mer...

Julius skriver

Här har Julius skrivit av pappa. När han skriver Julle själv blir det mest krokar eftersom J, U och L är ganska lika på det sättet. =)

Vår älskade 6åring

Här är Lovis helt ny. Vi älskade henne lika mycket då som nu, så mycket att vi nästan spricker.















Här är Lovis knappt två månader. Det är hennes välsignelsesöndag. Med mörkt hår och klarblå ögon känner man knappt igen henne, men nog minns jag tydligt den här ungen och hur hårt hon redan då höll mitt hjärta, liksom höll mig vaken dygnet runt.


















Igår fyllde hon 6 år. Vi har sett henne lära sig äta mat, krypa, gå och allt det där som hör till. Nu börjar hon bli stor. Hon kan läsa själv, räkna ut smarta lösningar och hon har inget kvar av den där småbarnskroppen som hennes bror fortfarande har. Hon kommer snart tappa sin första tand, snart kunna läsa texten på engelsk film på teve och i höst börjar hon skolan! Hon är en vetgirig flicka som ställer frågor om precis allting - om hur kroppen fungerar, hur vädret fungerar, hur teknik och teknologi fungerar. Hon vill lära sig andra språk och nöjer sig aldrig med att jag erbjuder mig att göra något svårt åt henne - nej, hon vill att jag visar henne hur man gör så att hon kan göra det själv. Hon är så märkligt självständig samtidigt som hon älskar att kramas, mysa och prata länge länge med mamma och pappa. Hon vet så väl vad som är rätt och fel och nekar sällan när vi ber henne om hjälp. Hon är helt klart det bästa som hänt mig, tillsammans med sin pappa och sin bror.

Jag älskar dig, min prinsessa och trollunge, min stora, duktiga Lovis!!

Stor kram, från mamma.

Födelsedagsmiddag på kvällen

Klockan fem kom farmor, mormor och morfar hem till oss för att fira vår 6-ÅRING. Stackars farfar satt fast på ett tåg i Skåne. Det vankades lasagne, glass med hallonsås och chokladsås och sen fick både födelsedagsbarnet och hennes bror paket. Det var en härlig kväll och Lovis var mycket, mycket nöjd med alltsammans! Tack för uppvaktningen!

Massor med dans och lek!

Riddare Julius

Julius fick också två paket av mamma och pappa. Här provar han sin nya riddartröja tidigt på morgonen. Han hade på sig den hela dagen! Han fick en egen sax också (vilket Lovis också fick) och han satt så lycklig inne i sitt rum i över en timme och bara klippte och klippte - eller pysslade som han sa. Han klippte sönder ett papper och sen klippte han sönder alla plastkartonger som Lovis nya leksaker kom i och slängde samtliga bitar snyggt i pappas papperskorg.























"Titta mamma, jag har byggt en egen dator!" Haha, där satt han och knapprade en liten stund. När jag frågade om han spelade ett spel med apor såg han helt frågande ut, och tänkte att hans mamma fattar ju ingenting.